Skötsel av trakeostomi - barn

Nedanstående sug- och omläggningsrutiner gäller barn som har en etablerad trakeostomi, dvs. trakeostomi-kanalen är läkt och stabil. 

Rekommendation

• Basala hygienrutiner gäller
• Justera sugtryck till rekommenderad nivå, dock max 20 kPa
• Sugkatetern skall nå kanylspetsen, inte längre. Använd mätsticka
• Sug med roterande rörelse under max 5 sekunder
• Vid omläggning, förbered patient och utrustning innan omläggningen påbörjas
• Två personer behövs vid omläggning, en som håller kanylen på plats när bandet lossats och en som utför själva omläggningen
• Inspektera huden runt stomat och nacken. Behandla och följ upp eventuella hudproblem
• Använd HME-ventil (fuktnäsa) till alla som inte har aktiv befuktning via respirator
• Barn med trakealkanyl är känsliga för kyla och kall luft, särskilt vid temperatorer under 5°C
• Barn med trakealkanyl ska inte bada eller simma
• Den eller de som är med barnet ska kunna suga ren eller byta trakealkanyl om den täpps till av slem eller accidentellt rycks ut
• Akutväska, sug och andningsblåsa ska alltid följa barnet och finnas tillhands.

Generella hygienråd

• Basala hygienrutiner gäller, såväl i hemmet som på sjukhus
• Barnet kan behöva få hjälp att tvätta sina händer. Barnet kan själv föra över t.ex. tarmbakterier till trakeostomat.

Rensugning av de nedre luftvägarna via trakealkanyl

Förberedelse

• Arbeta utifrån basala hygienrutiner
• ”Mätsticka” med rätt sugdjup, d.v.s. trakealkanylens längd, ska finnas lättillgänglig
• Sterila sugkatetrar med rak öppen spets. Sugkatetern ska inte fylla mer än ¾ av trakealkanylens innerdiameter (se även sidan 10)
• Mugg med kranvatten för rensugning av sugslangen.

Utförande

• Informera barnet om vad som ska göras. Viktigt att barnet känner sig trygg
• Kontrollera sugkraften på sugpumpen genom att hålla för sugslangen. Sugkraften bör vara inställd på 60-80 mm Hg (8-10 kPa) för neonatala barn, 80-100 mm Hg (10-13 kPa) barn och 80-120 mm Hg (10-16 kPa) ungdomar. Sugtrycket kan tillfälligt behöva ökas om dålig effekt, men vanligen ej över 20 kPa
• Sätt fast en ren sugkateter på sugslangen. Den kopplade sugkatetern bör inte tas ur förpackningen förrän sugningen ska påbörjas. Arbeta aseptiskt!
• Koppla bort ventilatorslangen eller fuktnäsan
• För ner sugkatetern till motsvarande trakealkanylens längd. Sätt tummen på sugreglaget, rotera sugkatetern lätt mellan fingertopparna samtidigt som du för upp sugkatetern.
Alternativt till äldre barn: Sätt tummen på sugreglaget, rotera sugkatetern lätt mellan fingertopparna samtidigt som du snabbt för ner sugkatetern till motsvarande trakealkanylens längd och för upp den igen. Du suger alltså både på ner och uppvägen
• Varje sugning bör högst ta 5 sekunder. Ta en ny ren sugkateter om du ska suga en gång till. Låt barnet återhämta sig mellan varje sugtillfälle
• Kontrollera barnets reaktion och ansiktsfärg under sugningen
• Kontrollera sekretets konsistens, färg och mängd
• Informera och dokumentera om något avviker. 

Efter avslutad sugning

• Sätt på ventilatorslangen eller fuktnäsan igen och säkerställ att allt fungerar genom att lyssna och se på barnet så att såväl in- som utandning fungerar som det ska
• Ta bort sugkatetern från sugslangen. För in sugkatetern i förpackningen eller dra handsken över den och kasta den i papperskorgen
• Sug igenom sugslangen med vatten. Stäng av sugen och häng upp sugslangen
• Tvätta händerna och använd handsprit.

Observation och åtgärder

• Är sekretet färgat, tjockt och segt vid sugningen ökar risken för andningsbesvär och slempropp i trakealkanylen. Första åtgärd är att fukta andningsvägarna via inhalation med natriumklorid (NaCl, 9 mg/ml)
• Utför andningsgymnastik, använd Pilatesboll, PEP-ventil eller ”hostapparat” för att få sekretet att lossna och sug sedan åter rent i trakealkanylen
• Ge barnet extra vätska om så behövs (21)
• Om fortsatta besvär, rådgör med läkare om andra åtgärder och/eller läkemedel som kan behöva sättas in.

Bakgrundsinformation och vetenskapligt underlag - sugning av luftvägar via trakealkanyl

Barn med trakeostomi har av olika anledningar ökad sekretproduktion och kan behöva ha hjälp med rensugning av luftvägarna. Rensugning bör endast göras när sekretet stör andningen. Onödig sugning kan bidra till en ökad sekretutsöndring. Om barnet kan hosta effektivt, uppmuntra barnet att hosta, ta av fuktnäsan och fånga slemmet i en näsduk. Sugning görs vid behov, men minst 2-3 gånger/dygn, för att hindra slem att lägga sig utmed trakealkanylens innervägg och successivt försvåra luftpassage (13).
Det är viktigt att få barnets luftvägar och trakealkanyl fria från slem på morgonen samt före måltider för att minska risk för slemkräkning.
Sugning ska utföras med korrekt sugteknik och lämplig sugkateter för att undvika skador på slemhinnor och därmed ökad känslighet för infektioner. Använd en rak sugkateter med öppen spets som täcker högst ¾ av innerlumen på trakealkanylen (se även sidan 10). Använd mätsticka så att sugdjupet blir korrekt, så att sugkatetern når trakealkanylens spets, inte längre ner då det kan ge skador på trakealslemhinnan (7, 8). Risken för atelektaser är liten om man utför en snabb sugning, det vill säga en sugning som tar högst 5 sek (13, 22). Långvarig sugning och för högt sugtryck kan också orsaka syrebrist, hjärtarytmier, blodtrycksfall, atelektaser, pneumothorax, sår och granulationsvävnad. Att suga både på ner och uppvägen rekommenderas i flera artiklar, och den sugtekniken kan framför allt användas på äldre barn. Sugningen blir då både effektiv och snabb (23). I andra artiklar håller man fast vid det traditionella sättet, att snabbt föra ner sugkatetern efter att ha mätt mot mätsticka och sedan föra upp den under samtidig sugtryck och försiktigt rotera katetern mellan tumme och pekfinger.

Referenser