I princip är indikationen för trakeotomi på barn att skapa en fri luftväg eller understödja ventilationen vid långvarig andningssvikt. Hos barn är orsakerna idag oftast kraniofaciala missbildningar, laryngeala och trakeala förträngningar, eller lungsjukdom/muskelsjukdom som kräver invasiv ventilation. Till skillnad från vuxna trakeotomeras inte barn för kortare tids behandling.
En viktig fråga är när man skall övergå från endotrakeal intubation till trakeotomi. Principen är tidig trakeotomi vid förväntat långvarig intubation, under förutsättning att ventilationen kan säkerställas. Hos prematura barn och spädbarn behöver man dock beakta att många spontanförlopp kan innebära en längre intubationstid än vad man normalt skulle acceptera hos vuxna och äldre barn. I beslutet att övergå från endotrakeal intubation till trakeotomi måste man i övervägandet ta med de stora fördelarna som en trakeotomi kan innebära. Barnet är vaket och mer mobilt, och man får bort masken från ansiktet, vilket möjliggör helt andra förutsättningar för psykomotorisk och kommunikativ utveckling. Även de sociala kontakterna underlättas och matträning kan ofta påbörjas.
Som regel behöver man beakta olika etiska överväganden inför beslut om trakeotomi. Eftersom frågorna ofta är komplexa och flerdimensionella behövs ett tvär-professionellt synsätt (1, 2) där beslut om trakeotomi sker i samråd med föräldrarna. En noggrant och väl kartlagd diagnos är ett viktigt beslutsunderlag, men utgångspunkten måste alltid vara att göra livssituationen så bra som möjligt för barnet även om det inte nödvändigtvis innebär att livet förlängs. Som fördjupningslitteratur rekommenderas artikeln ”Ethical aspects of home long term ventilation in children with neuromuscular disease”, där olika etiska överväganden och förhållningssätt diskuteras (3).
Övergång från non-invasiv ventilation (NIV) till invasiv ventilation har idag blivit en allt vanligare indikation för trakeotomi. Även om den non-invasiva ventilationen blivit så bra och barnanpassad att många barn klarat sig med NIV under många år så kan man behöva byta till invasiv ventilation. Indikation för trakeotomi vid dessa situationer är om ventilationen inte kan säkerställas, eller om behov av non-invasiva ventilationen överstiger 12-16 timmar per dygn. Risken för deformitet av mellanansiktet vid långvarigt bruk av maskventilation hos späd- och förskolebarn är också en faktor som kan behöva beaktas. Småbarn med långvarig maskventilation behöver därför kontrolleras regelbundet och trakeotomi övervägas vid tecken på ansiktsdeformitet. Rekommendationen baseras på praxis och consensusutlåtanden.