Rekommendation
- Före dekanylering, undersök hela luftvägen
- Byt till mindre okuffad trakealkanyl
- Proppa trakealkanylen dagtid
- Proppa trakealkanylen på natten
- Avlägsna trakealkanylen
- Täck/tejpa över trakeostomat på lämpligt sätt.
Bakgrundsinformation och vetenskapligt underlag
De flesta barn som har trakealkanyl, har haft kanylen under lång tid, ofta månader till år. Dekanylering är oftast en omvälvande procedur, främst för föräldrarna, men även för äldre barn. Inte minst för att barnen ofta också mister sina assistenter efter att man förvissat sig om att barnet klarar sig utan trakealkanyl.
När den initiala orsaken till att barnet behövde få ett trakeostoma och trakealkanyl upphört, måste barnet först undersökas så att barnets hela luftväg, från näsan/munnen till lungorna, är tillräckligt öppen för att tillåta andning utan trakealkanyl. Detta sker vanligen i narkos med laryngo- och bronkoskopi. Barn med trakeotomi kan ha stora tonsiller eller stor adenoid som efter dekanylering kan ge upphov till uttalad sömnapné. Det är också väsentligt att före dekanylering undersöka om barnet har mikrognati, såsom ofta ses vid till exempel Pierre Robins sekvens, vilket kan göra att barnet får svår sömnapné efter dekanyleringen. På många barn är det också angeläget att undersöka att det går att intubera barnet vid behov av ny sövning.
Suprastomalt granulom eller kollaps av framväggen av trakea ovanför trakeostomat förekommer hos många barn. Granulom kan ofta avlägsnas endoskopiskt medan den suprastomala kollapsen (trakeomalaci) av trakeas framvägg kräver öppen kirurgi om den är uttalad. Om öppen kirurgi utförs av suprastomal trakeomalaci kan barnet vanligen bli dekanylerad direkt efter operationen och sedan övervakas 1-2 dygn på intensivvårdsavdelning.
Om undersökningen av näsa, munhåla, svalg, larynx och trakea visar en adekvat luftväg kan trakealkanylen successivt bytas till mindre kanylstorlek. Detta kan ofta utföras på vanlig vårdavdelning för barn. På barn som väger mer än 12 kg kan vanligen trakealkanyl med inre diameter på 3,0 mm fungera väl och efter cirka 24 timmar är nästa steg att läkare provar att kort hålla för med fingret, eller proppa trakealkanylen, för att bedöma hur barnet tolererar att andas genom näsan och munnen. Tiden med proppad trakealkanyl dagtid ökas successivt men det är viktigt att observera om det uppstår andningssvårigheter eller om barnet får svårt att hosta upp slem. Barnet ska kunna hosta upp slem med trakealkanylen proppad och utan att suga i kanylen. Om andningssvårigheter uppstår byt tillbaka till ursprunglig kanylstorlek. Ibland måste dilatation med mindre tuber ske innan ursprunglig kanylstorlek kan stoppas tillbaka. Proppad trakealkanyl första natten ska ske under kontinuerlig övervakning i första hand på intensivvårdsavdelning. Andningsfrekvens ska observeras och kontinuerlig mätning av syremättnaden ska ske. Om detta har fungerat väl kan barnet dekanyleras. Hela processen med dekanylering tar vanligtvis 2-3 dagar och bör ske under kontinuerlig övervakning. Barnet bör observeras ytterligare 1-2 dagar innan eventuell hemgång.
Efter dekanylering täcks trakeostomat med kompress för att förhindra att partiklar kan hamna i luftstrupen. Kompressen ska bytas minst en gång per dag. Efter något dygn kan byte ske till vattentätt förband till exempel Duoderm. Första dygnet efter dekanylering ska barnet inte lämna avdelningen och en trakealkanyl med 3,0 mm inre diameter ska finnas hos barnet. Ofta läker trakeostomat ihop med denna åtgärd men ibland kan det förbli öppet under lång tid. Ju mindre barnet är desto längre tid bör man vänta med att kirurgisk åtgärda öppetstående trakeostoma. Om trakeostomat åtgärdas kirurgiskt är det viktigt att barnet övervakas postoperativt första dygnet på intensivvårdsavdelning för att tidigt upptäcka eventuellt emfysem vilket kan ge upphov till allvarliga andningssvårigheter och/eller infektion.
Avsnittet om dekanylering baseras på referenserna (37-40)