Rekommendation
-
För barn rekommenderas kirurgisk trakeotomi av operatör och på center med stor vana i att utföra ingreppet. Detta innebär i princip att ingreppet utförs på regionsjukhus av van ÖNH-läkare med pediatrisk inriktning, eller av sådan läkare på lokalt sjukhus om patienten inte är transportabel
-
Kirurg ska vara med vid positionering av patienten på operationsbordet, så att kroppsläge och rullkuddens läge blir optimalt. Operationen görs med kragsnitt på halsen och vertikalsnitt genom trakealring 3-4 (4-7). Vissa använder även ”mognads-suturer”, suturer där huden fixeras mot trakealväggen vilket gör stomat grundare och får det att läka snabbare. Endotrakealtuben kan föras ner mer distalt i trakea då trakealsnittet görs, så att inte eventuell kuff skadas. Endotrakealtuben är sedan kvar tills trakealkanylen är på plats och fixerad. Hållsuturer skall sitta tills stoma-kanalen är läkt och stabil, vanligen till första bytet. Hållsuturerna skall märkas, höger respektive vänster, och tejpas/fixeras mot bröstkorgen. Med barnets huvud framåtböjt sträcks bandet så att ett finger kommer mellan band och hals. Fram till första kanylbytet skall bandet låsas med knut, eller ändarna låsas med sutur, så att accidentell dekanylering inte sker (Se omläggning av trakeostomat). Efter avslutat ingrepp kontrolleras kanylläge visuellt
-
En akutväska ska alltid finnas i patientens närhet redan från operationsbordet, med utrustning så att akuta kanylbyten kan göras. Innan första bytet är gjort, dvs. innan stoma-kanalen är mogen, bör väskan även innehålla lampa, nässpekulum och Carlens hakar. Se även sidan 23 om akutväskans innehåll.
Bakgrundsinformation och vetenskapligt underlag
I stora retrospektiva studier från USA har man noterat färre dödsfall och färre komplikationer hos trakeotomerade barn om de fått sin trakeostomi på ett barnsjukhus, än på ett icke barnspecialiserat sjukhus (8). Skillnaden kvarstod trots att man justerat för att dessa sjukhus kan ha en överrepresentation av barn med komplicerad sjukdom och multipla sjukdomar. Geografiska skillnader i komplikationer sågs också, vilket troligtvis har med tradition och kultur att göra, dvs. hur man lokalt ser på indikationen för trakeotomi (8).
Liknande resultat, med geografiska skillnader och nivå på sjukhus, ser man även i multicenter-studier på vuxna med trakeotomi (9). Universitetssjukhusen hade signifikant kortare vårdtid och färre komplikationer. Studierna är visserligen från USA, men resultaten borde kunna överföras till svensk sjukvård och svenska förhållanden.
I en retrospektiv multicenter-studie från USA finner man också färre komplikationer om kirurgen var specialist inom Oto-rino-laryngologi (10) (bild nedan). Icke ÖNH-läkare var i dessa fall allmänkirurger, thoraxkirurger, plastikkirurger, traumakirurger och transplantationskirurger.
